»Det var en fråga! Jag undrar, om någon har varit och skjutit kaninerna på måsklippan. De ha väl vid det här laget alldeles öfversvämmat den. Men jag tycker inte om att tänka mig första dagen. Det är inte bara den stora saknaden hemma, utan det är också nytt folk i prästgården.»
»Vet du något om den nye pastorn? Är icke fru Ashford släkt med lady Thorndale?»
»Jo. Thorndale säger, att de äro ett mönster för en prästfamilj, och jag betviflar inte, att de komma att göra mycken nytta i församlingen. Där behöfs visst upplysning, ty vi äro mycket, mycket ursprungliga där, och något mer än Jenny Robinsons lilla skola skulle inte skada oss.»
Nu ropade herr Edmonstone från fönstret, att de måste komma in.
Fru Edmonstone satt den kvällen i djupa tankar. Hon hade icke glömt sin gamla föreställning, att lady Eveleen varit intagen af Guys behagliga väsen, och hon hade varit nyfiken att se hvad som skulle hända, då Eveleen skickades till Hollywell att andas landtluft.
Hon satte ganska stort värde på lady Eveleen. Sedan förra besöket hade denna gått rätt mycket framåt och lagt bort mycket af sin förflugenhet; hon hade i mycket tagit intryck af Laura och såg ut att kunna stadga sig och bli en förståndig kvinna; och så litet fru Edmonstone än var böjd för att göra upp partier, kunde hon inte låta bli att tänka, att Eva nästan kunde vara god nog åt hennes afhållne Guy. Riktigt god nog kunde hon aldrig tänka sig att finna någon; därtill var han för mycket lik en af hennes egna. Och å andra sidan, hvad lord och lady Kilcoran skulle tycka om det!
Det var ett mycket vackert luftslott, men midt i
