»År det verkligen så?» sade Laura. »Den lilla kära Amy — jag hoppas väl, att — —», hon afbröt sig med tårar i ögonen och frågade sedan: »Hur är det?»
Än så länge, det vill säga såvidt jag kan uttala mig, innan pappa har blifvit tillfrågad, står saken så som Guy mycket förståndigt själf önskade. Det är ingen förlofning, ty det äro de för unga till, men han tyckte inte det var rätt att vara här utan att låta oss veta, hur han kände för henne.»
Laura kände ett styng i hjärtat, men blott för ett ögonblick; Guy kunde ha skäl att tveka, då Philip icke behöfde det. Modern fortfor:
»Deras öppenhet och förtroendefullhet var det allra vackraste; vi kunde ju veta, att det skulle falla sig naturligt för vår lilla Amy, men det var något så ädelt och älskligt i hans sätt att tala rent ut.»
Ännu ett styng i Lauras hjärta. Men nej! Det var endast fattigdomens skuld. Philip skulle ha talat lika rent ut, ifall hans framtid varit lika säker.
»Jag hoppas, att det blir bra», sade hon.
»Det måste bli bra», sade fru Edmonstone lifligt. »Jag vet ingen man i världen jag hellre skulle vilja anförtro henne åt.»
Laura kunde inte tåla att höra Guy sättas öfver alla män i världen, och hon kom ihåg hvad Philip för åratal sedan sagt till henne.
»Han har ju mycket, som är godt och älskvärdt», sade hon tvekande.
»Du tänker på det Morvilleska lynnet», sade hennes mor, »men jag är inte rädd för det. Ett af naturen häftigt lynne, hvilket såsom hans behärskas med samvetets och religionens hjälp, är mycket mer att lita på än ett af naturen lugnt och jämnt utan grundsatser.»
