Hoppa till innehållet

Sida:Arfvingen till Redclyffe 1901.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
222
ARFVINGEN TILL REDCLYFFE.

»Det finns flera sätt att tyda ett förnekande sådant som detta», sade Philip. »Han säger: 'icke på det sätt han tror'.»

Då fru Edmonstone höll på att säga något, lyfte han befallande handen och fortfor:

»Hans löfte gällde biljard och kortspel. Jag har aldrig trott, att han direkt spelat, men han säger icke, att han icke hållit vad.»

»Han skulle aldrig kunnat göra sig skyldig till en sådan undanflykt», sade fru Edmonstone med harm.

Jag skulle inte heller ha trott det, om vi inte hade bevis på att den där växeln, som han nyss fått från farbror, hade lämnats åt den där slusken och spelaren», sade Philip. »Men det har väl blifvit en naturlig följd af hans vana att slingra sig undan frågor angående sina besök i London.»

»Jag kan inte se några skäl till en så svår beskyllning», sade hon.

»Kan man begära bättre skäl än hans egna ord? Han nekar att besvara den fråga, hvarpå farbrors åsikt beror; han erkänner, att han har varit klandervärd, och tager därigenom tillbaka sitt nekande. Enligt min mening betyder brefvet detta: så länge jag kan stå väl hos er, har jag inte lust att bryta med er.»

»Det skall han inte komma att finna så alldeles lätt!» brast herr Edmonstone. »Jag är ingen narr, som låter slå mig blå dunster i ögonen, i synnerhet när det gäller min lilla Amy. Jag vill ha allt klart, innan han får säga ett enda ord till om henne. Men där ser man, hur det går, när ni påtaga er att afgöra saker i min frånvaro.»

Fru Edmonstone blef mycket ledsen öfver att detta tycktes ha sårat honom så djupt. Det kunde