ännu fått, om jag får bära sorgen utan att verkligen få skulden öfver mitt hufvud. Ja, Amy, jag minns det än: Sintram öfvervann till slut förbannelsen — öfvervann genom att följa döden. Det finns en annan värld att lefva för»
TJUGUANDRA KAPITLET.
Pastor Ashford var en släkting till lady Thorndale, och ungefär ett år hade gått, sedan han fått Redclyffes pastorat. Både pastorn och hans fru voro naturligtvis ganska ifriga att få veta något om den unge godsägaren, af hvilken de i ovanligt hög grad voro beroende, då hela socknen tillhörde honom.
Markhams ihärdiga motsträfvighet mot alla deras förslag var icke uppmuntrande, i synnerhet som han flitigt förde sir Guys namn på läpparna, men å andra sidan lät det godt, att de underhafvande tycktes vara så varmt fästade vid husbonde.
Redclyffes invånare voro mycket ursprungliga, nästan alla besläktade med hvarandra, råa och okunniga, men med en mycket stark känsla af vördnad för godsherren, som i deras ögon var förmer än kung och biskop, och fru Ashford märkte dessutom, att unge herrn, som gummorna kallade den nuvarande baroneten, af dem var personligen mycket älskad.
Då kapten Morville kom till Redclyffe för att granska räkenskaperna, hade han haft sin vän Thorndale med sig och lämnat honom i prästgården på ett par timmar, hvarvid prästherrskapet passat på att fråga
