»Du tror kanske, att jag får som jag vill, du Mary? Det är bara afundsjuka och fullständigt misstag. Om du kunde gissa hvad jag utstår, hvar gång någon hjälper mig uppför den där fasliga trappan eller ändrar min hufvudgärd! Sista gången Philip var här några dagar blef det en dispyt för hvart trappsteg, så att jag till slut af ren utmattning hängde mig handlöst på honom och han fick bära mig upp. Honom gjorde det visst detsamma, för han är ju så stor och stark; men gången därpå släpade jag mig ensam ner på kryckorna, och det tror jag verkligen förargade honom.»
När teet var drucket, föreslog Laura, att man skulle göra en lek. »Till exempel att göra definitioner», sade hon. »Du kan ju den leken, Philip; det var du, som lärde oss den.»
»Och jag lärde mig den af Thorndales systrar», sade Philip.
»Å för all del, låt oss försöka den leken; den är säkert rolig», ropade fröknarna Harper, när de hörde, hvar idéen kommit ifrån.
»Definitioner!» sade Charles föraktligt. »Det är så godt att gå efter konversationslexikonet genast.»
»Det är just den sortens definitioner, som man inte hittar i konversationslexikonet», sade herr Thorndale. »Vi bruka ta ett exempel för att förklara saken. Om vi skulle definiera ett sådant ord som ’motgång’, kan det antingen bli ’en söt kärna i ett beskt skal’ eller en ’pröfvosten för vänskapen’.»
»Ja visst, andemeningen af ordet», sade Guy intresserad.
»Nå, vi försöka väl då», sade Charles, »fast jag inte kan säga det förefaller mig så lofvande. Börja, Maurice, och definiera en irländare!»
