gammal att dansa med, och snart svängde han om med all den spänstighet, som i hans ungdom gjort honom till den bäste dansören i hela grefskapet.
Fru Edmonstone satt och iakttog de sina, stolt och nöjd. Philip och Laura voro de vackraste, ganska lika hvarandra med de regelbundna dragen och den harmoniska växten och båda så behagfulla. Amy och Guy gåfvo mera intryck af hjärtlig munterhet, fast Amy i dag, då hon fick färg af rörelsen och glädjen, nästan kunde täfla med sin vackra syster.
»Laura», hviskade Eveleen längre fram på kvällen, jag har en enda ärelystnad. Gissar du hvad det är? Du får inte säga det åt honom; men om han bara ville göra det, skulle jag ha mera aktning för mig själf sedan i alla tider.»
Lady Eveleen hoppades förgäfves; kapten Morville dansade med lilla lady Helen, en elfvaåring, som var öfverlycklig öfver en så ståtlig kavaljer; och sedan han därpå stått stilla en stund, valde han sin kusin Amy.
»Du är bra att dansa med», sade han, i det han bjöd henne armen, »för du fordrar inte vanlig balkonversation.»
»Borde du inte ha bjudit upp Mary? Hon har suttit stilla länge.»
»Tror du, att hon bryr sig om sådana barnsligheter som dans?»
Amy svarade icke.
»Du har haft det bra. Jag såg dig nyss dansa med Thorndale.»
»Ja. Det var hvilande att ha en bekant till kavaljer efter de många främmande, och vet du, Philip, han tycker så mycket om Eveleen; men hvad ännu bättre är, den där herr Vernon, som nu dansar med Laura, hade sagt till Maurice, att hon var den vackraste och — stiligaste flickan i salen.»
