Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Yttre fägring har jag ringa,
Men min tonkonst må du pröfva!
Vill man sångens pris mig röfva,
Griper mig förtviflans mod;
Då, tills mina blodkärl springa,
Skola mina toner strömma,
Och mitt sista välljud tömma
Vill jag med mitt sista blod.

Flyktig här är sommargästen,
Hemma är jag ej i norden;
Lägre ned, på södra jorden,
Diktar jag en evig vår.
Och när der midsommarfesten,
Som i varma färger prålar,
Lyses opp af Lunas strålar,
Ännu skönare jag slår.