Den här sidan har korrekturlästs
Och bor hos er nu ledsnaden i stället?
Den var ej fordom nordbo, men skämt, men saga blott;
Nu sitter han och gäspar i edra högsta slott,
Och vaken är han än i lägsta tjället.”
Jag hastade från bäcken; men nu med ens jag hör
En trast, som ljufligt drillar mellan bladen.
Han sjöng: ”jag tror, att sången alltmer ibland er dör,
Stum är alltre’n den bästa, som J haden.
Och funnes ock en annan, som klingar skär och sann,
Hvar fins för den ett öra?” — Här teg han och försvann,
Men jag gick tankfull hem igen till staden.
