Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
4
SONETTER.
GRUFARBETAREN.
På himlahvalfvet håller solen vakten,
Jag ser dess strålar ej, de klara, rena.
Här sträfvar mörkret att allt ljus förstena,
Det, oinskränkt, vill här behålla makten.
Det thronar ännu i den öde trakten,
Der malmens ådror sig i berget grena,
Och der, vid blosset krökt, jag går allena
Och bryter jernet ur de hårda schakten.
Tungt är mitt arbet, grå min hjessa vorden;
Men släggan ger mig bröd, och efter fröjden,
Som yrar ofvan mig, jag längtar föga;
Ty fliten trifs i sjelfva underjorden,
Den Högste bor i djupet som i höjden,
Och än i mörkret ler mot mig hans öga.
