Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Det löfvas på bergen, det blommar i dal,
Och kronor er växa af ek:
Ur häfderna sjunger en näktergal
Om män utan väld, utan svek;
Och spörjer en framtid, hvar forntidatro
Än fins, blifve svaret: hos folken, som bo

Uti norden.