Den här sidan har korrekturlästs
Blå stod himlen, blåare stod vågen,
Men som hafsvik gick den gröna rågen.
Dal och höjder! — hvilken älsklig syn!
Hvilken tafla från ett berg i skyn!
Svensk natur kring skottska höglandsminnen,
Rena tankar uti enkla sinnen,
Ossians andar kring ett forndags-tjäll,
Och dertill nu Ossian sjelf i qväll!
Vesterhaf, kläd storm af dina vindar!
Ljungeld, vörda Kasens gamla lindar!
Tid i uppror, kom dig ej härvid! —
Store Barden lyste Kasens frid.
Sjö i fonden, löfhvalf öfver,
Sol och blommor, landtligt tjäll, —
Säg, hvad skalden mer behöfver
För att här sig finna säll!
Barn, som hoppa af förtjusning,
Maka, älskande och öm,
Fåglar, som vid björkars susning
Sjunga ut sin morgondröm.
- ↑ Under flera år Atterboms sommarbostad.
