Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
7
SONETTER.
JÄGAREN.
Halloh! Åt skogen jag mig glad begifver.
Hur frisk en morgon af den ljufva våren!
Hur dubbelt skönt att så i unga åren
Med bössan ströfva kring i rastlös ifver!
Re’n hör jag kopplet, som derinne drifver,
Och daggen ligger qvar: det vädrar spåren.
Nu fick det haren opp; men der vid snåren
Han måste fram, och här jag stilla blifver.
Piff, paff. Nu rofvet faller i hans händer:
Ett skuldlöst blod har för hans nöje flutit,
Och unge skytten är af fröjd betagen.
Han tar sitt byte stolt och hemåt vänder,
Och, se’n han ordat om sin bragd och skrutit,
Hvad har han se’n att göra hela dagen?
