Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18
SONETTER.
FRU NORDENFLYCHT TILL ATTERBOM.
Så dagas ändtligt kring mitt minne natten,
Och Turturdufvans sorg hörs än från stranden,
Der Mälarn letar mina spår i sanden
Och Lugnet sist mig skänkte bästa skatten.
Midsommarn steg, med rosorna i hatten,
Ned i min däld, då kände jag, hur anden
Sitt fängsel slet: han brann, — jag släckte branden:
I eld jag lefvat, och jag dog i vatten.
Men ofta än mitt öga söker Norden
Från Lyrans stjernbild, der jag bor i strålar,
Och söker dig, som mig så rättvist dömde.
Du siare och skald! haf tack för orden!
Blott äkta skalden så skaldinnan målar;
Ty så, just så, jag led och sjöng och drömde.
