Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
255
TIGGAREN I ROM.

Hur flammar Sankt Peter! hur dess kolonnad
Nu lyser opp de sju kullarnas stad!

Och hela Campagnan, nyss ödslig och tom,
Får ljus ifrån strålarnas helgedom.

I natt gå nya solar sin ban,
Det faller ett stjernregn på vatikan.

Och himmel och jord utaf skenet förgylls,
Och luften af tusende glädjerop fylls.




På gubben faller ock festens ljus,
Han ligger krossad bland tegel och grus.

Hans dödssuck hörs ej för jubelskri,
Dock är han nöjd, att det nu är förbi.

Hvem bryr sig om honom? — Der står blott en hund
Och slickar såren i sista stund.[1]

_____________

  1. Vid den bekanta illuminationen af Peterskyrkan, är tändningen af korset på kupolens spets, hvarifrån sedan, i ett ögonblick, ljuset utströmmar till templets alla öfriga delar, förenad med sådan lifsfara, att verkställaren vanligen forut annammar sakramentet.