Den här sidan har korrekturlästs
271
STRÖDDA DIKTER. II.
EN SVENSK TAFLA I BERLIN.
Det är skönt att, långt från hemmet,
Hemlandsbilder dock få se:
Jag i dag sett Solna kyrka
Under lindarna vid Spree.
Fromma vandrare vid dörren
Såg jag stå der, ring i ring,
Der låg solsken uppå gången,
Det var söndag rundtomkring;
Krans vid krans på svarta korsen
Hängde under löfvig gren,
Och Choræi namn jag läste
På en oprydd minnessten.
Men när nu det ringde samman,
Orgeln stämde upp sin psalm,
Då mig grep en hemmets längtan,
Då mig tryckte söderns qvalm.
O jag vet: på modersmålet
Klingar skönast Herrans ord.
Tag mig, haf, på böljans åter!
Jag vill hem, till nord, till nord.
