Den här sidan har korrekturlästs
273
CARLSDAGEN I PARIS.
Det är hos oss, som solen stannar
I sommarnatten, evigt ung:
Oss gjorde fjället re’n till grannar,
Till bröder gjorde oss vår kung.
Carl Johan lefve! så det klingar
Der hemma nu från man till man:
O kärlek! spänn de lätta vingar,
Flyg hem och ropa: ”lefve han”!
En gång, när vårens vindar sjunga
Och löfven spricka ut i nord,
Kanske att kända vågor gunga
Oss åter till vår längtans jord;
Men frågar man, hvad bäst vi lärde
I söder, — — svarar gammal, ung:
”Att dubbelt skatta nordens värde
Och dubbelt värdet af vår kung.”
C. W. Böttigers samlade skrifter, I.18.
