Den här sidan har korrekturlästs
Vid foten av alper, i dalarnas grönska,
Jag finner så skön både himmel och jord,
Har ungdom, har helsa, har intet att önska,
Blott sjunger min visa och vallar min hjord.
Men hör jag lavinernas åska,
Och faller ett snöberg ur skyn,
Då komma vi alla i brådska
Och skynda tillbaka åt byn.
Hvar morgon en alpros jag fäster i hatten,
Och börjar min vandring, med staven i hand:
Vid blåögda sjöar med speglande vatten
Min hjord hämtar svalka i middagens brand.
Men vesten strör rosor på fjällen,
De brinna i purpur och gull,
Då samlar i hyddan oss qvällen:
Min själ är så lycklig, så full.
