Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47
GALLERI I SONETTER.
X.
Du känner mig uppå mitt gula kyller
Och på min långa plit i unga händer,
Som förbud segern jag från Narva sänder,
Går så framåt och mina öden fyller.
Och när ej solen mer min ban förgyller,
I natt och dimma genom dufna länder
Jag rider än, som förr jag red från Bender,
Och hör allt ondt, som nu man på mig skyller.
Vet, kraft jag hade ägt att allting berga,
Jag kunnat ensam ännu trotsa alla;
Men höstens dag försåtlig kom och mulen,
Jag fick ej tid att draga ut min värja. —
Hur kunde nordens starka lejon falla
För annan kula än en feg, förstulen?
