Den här sidan har korrekturlästs
Förskjuten sjelf, förskjuter jag:
Jag aldrig ägt en egen qvist,
Och skogens skygga egoist
Jag blir till domedag.
Från vår till vår jag spår och spår;
Och blir af regn jag genomblöt,
Jag flyr till min Gudinnas sköt,
Och Gud är den, som rår.