Diam. 2112 lin. (21 storl.). Slagen förmodligen i Tyskland;
åtminstone hafva Danskarne förnekat att denna minnespenning
utkommit i deras land. Gravören af denna, likasom af flera bland de
föregående smädemedaljerna, har blygts att utsätta sitt namn.
Figurerne och inskrifterne afse Holsteinska regeringens tvetydiga
förfarande, då den, oaktadt den förklarade neutraliteten, gifvit
Kommendanten Wolff hemliga ordres att insläppa Stenbock och Svenskarne i
Tönningen, — fästningens utrymmande af Svenskarne och dess
uppgifvande följande året af den Holsteinska besättningen, —
Holsteinarnes fåfänga yrkande att Hertig Carl Fredrik borde anses som
myndig, — samt i öfrigt Danmarks politiska ställning vid denna tid
i förhållande till de öfriga Europeiska regeringarne. — K. Mk. o.
B-n i silfver.
Magnus Stenbocks namn står med ära tecknadt i Sveriges häfder, ett af de mest framstående i den Carolinska hjeltesagan, och lefver ännu i folkets sägner och sånger. Bildad både i Svensk och utländsk krigstjenst, vann han genom sin tapperhet och rådighet i slaget vid Narva utmärkelse och förtroende hos Konung Carl, hvars strider och faror han delade till 1707, då han som Generalguvernör öfver Skåne återvände till Sverige, att skydda denna provins mot fiendtliga anfall. Detta förtroende motsvarade han på ett ärofullt sätt, då han med en oöfvad här af bonddrängar från Småland dref Danskarne tillbaka och vid Helsingborg d. 28 Febr. 1710 i grund slog deras samlade krigsmakt. Två år derefter gick han som General en Chef öfver Svenska hären till Tyskland, vann en lysande seger vid Gadebusch i Meklenburg öfver en till antalet betydligt öfverlägsen här af Danskar och Sachsare; drog derefter till Holstein, der Altona, uppfylldt af krigsförråd för fienderna, uppbrändes. Denna våldsbragd, fastän icke ovanlig i krig, har vid Stenbocks namn fästat en fläck, som icke kunnat utplånas genom förklaringen att han dertill blifvit föranledd af Generalen Grefve Wellingks råd. Derefter instängd i Tönningen, utblottad på penningar och krigsförnödenheter, nödgades han gifva sig fången med sina 11000 man, med förbehållen utlösningsrätt. Men denna utlösning blef aldrig verkställd och Stenbock qvarhölls till sin död i Köpenhamn, under första året väl behandlad, men sedan inkastad i ett afskyvärdt fängelse på Fredrikshavns fästning. Den käcke krigaren egde i hög grad talets gåfva och förde med ledighet pennan, äfven i bunden skrifart. Hans konstsvarfvade arbeten hafva vunnit stort rykte och förevisas i många museer.
