uppfostrade inom vårt land, sedan gått i främmande makters tjenst eller af annan orsak bosatt sig utom fäderneslandets gränser; likaledes utländingar, hvilka hos oss blifvit upphöjda i adeligt stånd, anställda i rikets tjenst inom landet, genom giftermål eller på annat sätt vunnit Svensk medborgarerätt. Deremot har han ansett sig icke böra upptaga utländingar, som blott någon tid varit af Sveriges regenter använda i ministeriela värf eller krigstjenst, utan att blifva medlemmar af Svenska samhället. — Med afseende på sjelfva minnespenningarne har författaren trott sig böra i hufvudsamlingen upptaga alla, som äro präglade, om ock blott ensidiga; men af gjutna medaljer endast sådana, som hafva upphöjda figurer eller inskrifter på båda sidorna. Äfven kongliga och andra allmänna minnespenningar, vare sig inhemska eller utländska, när på dem förekomma inskrifter eller figurer, som tydligt afse någon enskild Svensk person, hafva här fått plats. Att till följd af denna plan äfven en och annan minnespenning, som utomlands blifvit präglad i afsigt att skymfa en slagen Svensk hjelte, här blifvit intagen, bör icke anses sårande, hvarken för fosterlandskänslan eller den enskilda mannens heder. Man präglar icke medaljer, för att fira en seger öfver en obetydlig, föga fruktad fiende.
Från samlingen hafva blifvit uteslutna offentliga, med Konungens bröstbild på Åtsidan försedda, belöningspenningar, t. ex. »för medborgerlig förtjenst», »för nyttiga uppfinningar» m. m., ehuru den belönade personens namn derå blifvit prägladt, af hvilka, i öfrigt likformiga, penningar årligen ett stort antal utdelas, äfvensom de medaljer, hvilka kongliga personer gifva som belöning för lång och trogen tjenst
