märksamhet. Med få undantag hafva dessa, genom försorg af Assessoren N. Keder, Gravören R. Faltz eller Kanslirådet C. R. Berch, blifvit gjutna efter medaljonger, skurna i elfenben af den berömde Franske snidaren Jean Cavailler, som i senare hälften af 17:de århundradet uppehöll sig i Sverige, eller efter andra samtida artisters vaxmodeller, att som uttryck af vördnad eller tillgifvenhet lemnas åt samtida mæcenater och vänner. Emedan de alla hafva tillkommit under slutet af sjuttonde eller början af adertonde århundradet, och således tillhöra ett begränsadt tidsrum, har författaren vid deras beskrifvande funnit sig böra föredraga den alfabetiska ordningen framför den kronologiska.[1] Ifriga samlare hafva förskaffat sig dylika afgjutningar af medaljörers vaxmodeller äfven från senare tid, men då dessa sakna all inskrift, har författaren lemnat dem utan afseende.
På det denna beskrifning må tillika blifva en katalog öfver de tvenne offentliga myntsamlingar, författaren snart ett fjerdedels århundrade haft under sin vård och efter förmåga sökt göra fullständiga, angifves för hvarje minnespenning, huruvida exemplar deraf finnas i Kongl. Myntkabinetts (K. Mk.) och i Bankens samling (B__n). Endast i de fall när en minnespenning saknas i båda dessa kabinetter, har någon annan samling blifvit angifven.
- ↑ Berch har i sin Beskrifning öfver Svenska Kongl. Mynt och Skådepenningar icke upptagit dessa minnespenningar, endast (pag. 370—372) anfört namnen på de genom sådana »i metall gutne Portraiter» hedrade personer, öfver hvilka icke riktiga minnespenningar blifvit präglade eller gjutna. Åtskilliga deraf äro beskrifna i Keders Catalogus Nummorum Sueo-Gothicorum ... in Museo Graingeriano, pag. 105—115.
