Fråns. LIBERTAS MERITIS EST MIHI FACTA TUIS.
(Orden ur Ovid.). En neger, sittande under ett
palmträd, läser i en bok, belyst af den uppgående solens
strålar. I afskärn.: juris humani ardens defensor ob.
mdccxcix.
Diam. 1014 lin. (7 storl.). Grav. af Fru Lea Ahlborn, född Lundgren. (St. på K. Myntet). Slagen af Svenska Akademien 1860.[1]
Wadström förenade ihärdig företagsamhet med grundliga insigter i bergsvetenskap, mekanik och andra kunskapsämnen, hvarför han ock inom fäderneslandet användes i många vigtiga uppdrag vid kanalbyggnader, grufarbeten, fabriksanläggningar m. m. Från Solingen hemförde han arbetare, hvilka så förbättrade Svenska vapensmidet, att det kunnat täfla med utlandets bästa arbeten i samma väg. Men hans lifliga själ fann icke tillräcklig verkningskrets inom dessa praktiska bestyr. Återkommen från en resa i offentligt uppdrag till Afrikas vestkust, begaf han sig 1788 till England, uppträdande i detta land, äfvensom senare i Frankrike, med brinnande nit och storartade planer för negerslafveriets afskaffande, hvilket han ansåg bäst kunna åstadkommas genom koloniers anläggande på Afrikas kuster, samt för en högre bildnings spridande bland den svarta befolkningen. För detta ändamål utgaf han skrifter, som väckte stort uppseende, och deltog med Wilberforce, Gregoire m. fl. i stiftandet af föreningar inom både England och Frankrike. Sjelf upplefde han icke slutet af den kamp, åt hvilken han egnat de senare åren af sin lefnad; men redan åtta år efter hans död utkom i England den vigtiga akt, som bröt stafven öfver slafsystemet. De idéer Wadström utsått hafva efter hand burit god frugt, ehuru det ännu torde dröja någon tid, innan de vinna fullständig seger.
'
- ↑ I Biograf. Lexicon öfver namnkunnige Svenska män, 19: 142, uppgifves att Jernkontoret slagit en medalj öfver Wadström vid hans hemkomst från Solingen, och trovärdiga personer hafva uppgifvit att Wadströms dotter egde en sådan. Då i Jernkontorets eller Kongl. Myntets samlingar icke förvaras några stampar till en dylik minnespenning och exemplar deraf icke förekomma i någon Svensk medaljsamling, och icke heller i Silfverstolpes Supplement till Berch härom finnes någon underrättelse, torde man kunna antaga att Jernkontoret till Wadström, lika som till mången annan af Svenska jernhandteringen förtjent man, lemnat ett exemplar af sin stora belöningsmedalj, som slogs till minne af Kontorets stiftelse 1747 (Berch, Beskr. p. 283, n:o 44), och att detta gifvit anledning till den anförda sägnen.