IV
Denna vackra samling, ärfd efter fadren D:r Olof Bromelius och af sonen betydligt tillökt, inlöstes efter den sednares död af Rikets Ständer och skänktes till Drottning Ulrika Eleonora d. y., efter hvars franfälle den återgick till staten och blef grundstammen till Kongl. Myntkabinettets Svenska afdelning.[1]
Kanslirådet Carl Reinhold Berch bifogade vid slutet af sin bekanta Beskrifning öfver Svenska Mynt och Kongl. Skåde-Penningar, utgifven 1773, en förteckning på Privatorum Skådepenningar, fortsatt till 1812 af Banko-kommissarien Fredrik Silfverstolpe i dess utgifna Supplement till samma arbete. Dessa knapphändiga, efter en otjenlig plan upprättade och icke alltid felfria, beskrifningar kunna på sin höjd för vanliga samlares behof anses tillfredsställande.
Det vackra arbete, Berch påbörjat, med titel: Namnkunniga Svenska Herrars och Fruers Skåde-Penningar afritade och i koppar stuckne, med bifogade Lefvernes-Beskrifningar, hvaraf första och andra »Flocken» utkommo 1777 och den tredje, efter författarens död, 1781, är så mycket mera utförligt. Men medaljbeskrifningarne, med inskrifterna återgifna i Svensk öfversättning, förlora sig som en obetydlig bisak i de vidlyftiga lefnadsteckningarne, — en olägenhet, som dock i någon mån afhjelpes genom de graverade
- ↑ Redan Elias Brenner, Svenska myntkunskapens grundläggare, hade för afsigt att utgifva en afhandling om »Privatorum Äre-penningar», men blef icke dermed färdig. Hans värdige, i skarpsinnghet öfverlägsne, medtäflare Nils Keder anför i sin år 1728 tryckta Catalogus Nummorum Sueo-Gothicorum ... in Museo Graingeriano (egentligen Brenners samling) åtskilliga minnespenningar öfver Svenska privatpersoner, hvilkas beskrifning blifvit tagen till föresyn af Hr Bromell.
