Det synes mig, som stode dessa Levertins yttranden på höjden med vad svensk kritik överhuvudtaget frambragt av personlig hätskhet och personlig närgångenhet. Men herr Mauritz Hellberg ser i dessa uttalanden endast ett bevis på att Levertin bedömt Strindbergs författarskap »kritiskt, utan väld och vrede, i det förklarande ljus, som hans ädla ande och höga odling kastade över mänskors verk och dagar», och med honom instämma alla ädla hjärtan landet runt.
⁎
På många håll synes man ha uppfattat den
föregående framställningen så, som skulle denna
broschyrs författare vilja beskylla Levertin för att
ha bedrivit sin kampanj mot våra tre största
diktare uteslutande mala fide, mot bättre vetande.
Detta har nu ingalunda varit mening. Till och
med en så extravagant Levertinbeundrare som
docenten Fredrik Böök har nyligen gjort det
märkliga medgivandet, att »Levertin aldrig insåg
Frödings obestridliga storhet som en av de genialaste
lyrici på svensk tunga; djupet och betydelsen
av Frödings religion och filosofiska grubbel
underskattade han; Frödings popularitet föreföll
honom alltför lätt vunnen och han antydde ofta
ett stilla missnöje därmed».