60
mänskliga tänkandets historia som ett ständigt växlande spel av begreppsbildningar och världsåskådningar, som skifta färg och gestalt utan att man rätt vet varför.
Betecknande för Levertins livssyn är också den ställning han intar till den asketiska moralen och dess praktiska antites. I en artikel om Tolstoy, »denne ofördragsamme, ensidige och obildade moralist» som Levertin kallar honom, möter man följande yttrande: »Men en dylik makt skulle Tolstoy icke kunna utöva — man skulle t. ex. helt enkelt skrattat ut den asketiska och livsfientliga fanatismen i en bok som ’Kreutzersonaten’ — om icke denna Paulus en gång varit en Saulus, som längre och vildare än de flesta gått på de glada och breda vägarna, innan han slog in på den trånga stigen till Damaskus. — — ’Kreutzersonatens’ författare har, som vi andra, varit ett världens barn i högre grad än de flesta.» Däri ligger alltså förklaringen till att man ej skrattar ut Tolstoys botpredikan: det är ingen eremit från öknen, utan en gammal storstadsvivör, förtrogen med alla utsvävningarnas pikanterier, som här predikar sedlighet. Det är det som gör skillna’n så stor! Stackars Origenes, som stympade sig själv hellre än han gav avkall på sitt hjärtas renhetskrav — Oscar Levertin skulle helt enkelt skrattat ut hans aske-