ytterligare får höra, att samme Levertin »nästan med beundran» omnämnt ett arbete av Mach, då förstår man tillfullo d:r Vannérus’ yttrande, att man har att göra med en man, som »visst icke var obevandrad på filosofiens fält».
Det behöver ju strängt taget heller icke en materialist vara, om han också är det i Vannérus’ ögon. En så skarp tänkare och så grundlig kännare av filosofiens historia som Überweg var under den senare perioden av sin levnad teoretisk materialist och bekände sig öppet till denna ståndpunkt. Hos Häckel är det icke obekantskap med Kants skrifter, utan bristande intellektuell smidighet, som gör att han framhärdar i sin ungdoms materialism, och det samma torde gälla om en stor del gott folk, som i våra dagar hylla den teoretiska materialismen, särskilt i de romanska och slaviska länderna. I varje fall är det ett grovt psykologiskt misstag, om man tror, att ett flyktigt och av en slump förorsakat möte med grundtankarna i Kants filosofi skulle ha haft något avgörande inflytande på Levertins tankeriktning — om nu överhuvudtaget ett sådant möte ägt rum, vilket ju är en hypotes. Hela denna bevisföring, som argumenterar med den påverkan en person möjligen kan ha rönt av skrifter som han möjligen kan ha läst är helt enkelt häpnadsväckande genom sin feminina
