universitates facti, – såsom exempel på dylika anföres en kreaturshjord, en bisvärm eller annat dylikt – kunna här lämnas å sido, då den svensk-finska rätten icke känner rättsobjekt af detta slag. En corpus unitum är en sak, som μιᾶ ἔξει συνέχεται, uno spiritu continetur. Spiritus eller ἑξιςär enligt den stoiska filosofins naturlära, från hvilken nyssberörda indelning härstammar, den del af den allmänna världssjälen, som utgör det enskilda tingets sammanhållande, bestämmande och behärskande princip, det som gifver tinget dess väsentliga egendomlighet. Af en ἑξις besjälas djuret, plantan och stenen, de två sistnämda dock under förutsättnng att de lösgjorts från marken, i annat fall bilda de ett ἡνωμένον tillsammans med jorden, hvarå de hvila, resp. växa. En ἑξις behärskar ock det, som förut utgjort en del af ett organiskt helt. I fråga om andra ting är förutsättningen för egenskapen af ett ἡνωμένον den, att tinget är ett corpus continuum, d. v. s. att dess delar stå i så omedelbar inbördes förening, att en gräns emellan dem icke finnes, att det hela blott unitate sua, nulla ope externa eller med andra ord genom kohäsion eller adhäsion hålles tillsamman. Hvarje ting af denna beskaffenhet är dock icke alltid ett ἡνωμένον. Sammansmältas exempelvis fasta kroppar eller samanblandas vätskor, utgöra de, oaktadt därefter genom kohäsion förenade med hvarandra, enligt den stoiska naturläran icke alltid ett (nytt) ting, en σῶμα, utan anses fortfarande såsom skilda ting, ehuru tillsammans upptagande ett och samma rum; och det angifves icke ens någon bestämd grund för afgörandet, huruvida i det konkreta fallet de sammansmälta eller samanblandade tingen värkligen uppgått i ett nytt sådant (σὺγχυσις), eller om blott en förening i rummet af antydda art, i fråga om fasta kroppar benämd μίξις, commixtio, i fråga om vätskor κρᾶδις, egt rum. Likaså är icke heller någon grund gifven för bedömandet, huruvida, då adhäsion på konstlad väg frambragts emellan därförinnan skilda ting, ett ἡνωμένον därigenom uppstått eller ej. Endast för det fall att det ena tinget förhåll sig till det andra såsom en bisak antogs, att den större delens ἑξις absorberade den mindre delens, och att sålunda det sammansatta tinget var en ny enhetlig sak.
