102
så små, at eudiometrien knapt ådagalägger dem. Denna din critik drabbar mig således välförtjent, hvilket tacksamt erkännes; men så är man klarsynt mot grandet i grannens öga, utan at jag merkte staken i mitt.
Jag vill föröfrigt icke ingå i någon granskning af ditt försvars detaljer, emedan det skulle onödigtvis inveckla oss i en väl möjligen ganska interessant, men tidsödande skriftvexling, vid hvilken det dock troligen skulle slutas med at ingendera vek från sin plats. — Våra sätt at hantera vetenskap äro dessutom ganska skiljagtiga: du älskar det brillanta och det poëtiska, jag fördömmer poësi i vetenskap och misstänker det brillanta, emedan det så ofta är bedrägligt; men möjligtvis är också den olika genius i de vetenskaper vi bearbeta orsak til en del af skiljagtigheterna. I min är controll möjlig, misstagen bevisliga och ofta lätta at ådagalägga; i din kan man yttra allt hvad man vill, tvärt emot hvarannan, och ingendera kan bevisa sitt eller vederlägga den andra. At komma til visshet deri är ännu långt borrta.
Beträffande dit försvar för de små inadvertencer i språk och uttryck, som jag anmerkt, så kan jag icke erkänna de auctoriteter du anfört; om sådana inadvertencer hända en och hvar och äro förlåtliga, så kunna och böra de dock aldrig försvaras. Ordet analoga identiteter är lika så orimligt som ofullkomliga fullkomligheter. — Om Du kan, så tryck om de blad, der det finnes. — Att corrigera orsten til ortsten är icke eller nyttigt til något, ty svenskan har ej ordet ortsten. Ortstein är dessutom et provincialord på några ställen i Tyskland, det rätta ordet är Rasenstein, på svenska myrmalm. Kan Du, sä tryck äfven om detta, ty det ger anledning til et tadel, hvarvid Du lätt kommer till korrta.
Skulle Du nu i dit nästa bref vilja utbyta ordet vördsamma högagtning, som har en sådan högtidlighet, at det oss emellan får utseende af litet vredes mode, til vänskap och agtning, så tecknar jag mig med så mycket större tilfredsställelse
