120
vändas vid olika kuster till ganska olika bruk. I Sverige använder man dem endast till gödning; men utan att dervid hafva någon ledning af andra länders erfarenhet. Skulle det vara så ovigtigt att äfven i detta afseende inhämta någon underrättelse utifrån? Att vidare (åtminstone förr) kelpberedningen varit en vigtig näringsgren på vestra Europas kuster, vet jag; men känner ej, om den numera, sedan en förbättrad fabrikation blifvit införd, är bibehållen. Men var det ej för oss, som hafva så vidlöftiga stränder, intressant att veta, om och huru mycket ännu återstår af detta hafsvexternes användande? På några ställen nyttjas de till boskapsfoder. På andra till menniskoföda, och på torgen i Skottlands städer skola dagligen tångarter försäljas såsom en matvara. Väl känner man, hvilka species de äro, eller som derföre upgifvas, men hvarken kunna vi här känna quantiteten, som af de olika species användes, eller af hvilka folkklasser de brukas, eller göra oss ett begrepp om beredningssättet. Kunde ej äfven detta förtjena åtminstone att med något mera noggrannhet kännas? Ett ostindiskt eller rättare chinesiskt gélée, chincon, har länge varit bekant, som tillagas af Sphærococcus tenax; äfvensom man vet, att de ostindiska fogelbon bestå hufvudsakligen af ett sådant tånggélée, och nyligen har man äfven börjat nyttja några våra europeiska sphærococci till ett dylikt gélée, som jag tror man kallar caragen och som redan på utländska lazaretter börjat användas i stället för islandsmossa och som kommer till Köpenhamn öfver Hamburg. Jag har sett, hvad man derföre nyttjar i Köpenhamn, der man tror det vara Sphærococcus crispus, men som innehöll äfven Sph. Brodiæi och membranifolius, samt äfven kanske Palmetta. Alla dessa species (utom Palmetta) hafva vi i mängd vid våra kuster. Monne ej detta vore ett ämne äfven värdigt undersökning? På jutländska och kanske andra kuster brännes Zostera till aska, hvaraf utlutas koksalt. Sannolikt är detta af föga vigt, men torde kanske dock förtjena uppmärksamhet jemte det andra,
