Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 10.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139

»Förklaring» i avseende på dessa anmärkningar återfinnas i K. V. A. Handl. för år 1823.

14. Elias Fries, vid denna tid botanices demonstrator vid Lunds universitet. Uppenbarligen hade Wrangels avhandling av Berzelius blivit för granskning remitterad till Fries och Agardh.

15. Charles Étienne Coquébert de Montbret (1755—1831), mineralog; jfr brev från Alexandre Brongniart till Berzelius av 4 febr. 1823. Bz. Brev VII, 18.

16. Berzelius hade år 1822 blivit associé étranger i Institut de France.

17. J. E. Wikström (1789—1856) var vid denna tid Vetenskapsakademiens botaniska intendent. Akademiens botaniska samlingar införlivades först 1841 med riksmuseet såsom en särskild avdelning.

18. Kungabrevet i fråga är daterat den 6 december 1826. Ändamålet med det beviljade anslaget angives däri vara att sätta Agardh i stånd »till företagande af en vetenskaplig resa under åtta månaders tid till Europas södra kustländer för att komma i tillfälle att fullända ett af honom påbörjadt arbete under titeln Species Algarum».

19. Syftar på Agardhs tidigare resa till Paris 1820—1821. Jfr brev 5.

20. Caspar Maria von Sternberg (1761—1838), godsägare i Böhmen, naturvetenskaplig skriftställare, bl. a. författare till en »Flora der Vorwelt».

21. Carl Didrik Ulrik Croneborg (1796—1844).

22. Vetenskapsakademien hade den 28 februari 1827 beslutat tilldela Wahlenberg sitt »Stora pris uti en medalj om 25 dukater» för den av honom utgivna Flora Suecica.

23. Christian Ehrenfried von Weigel (1776—1848), förste arkiater, ordförande i Sundhetskollegium, var ledamot av den i december 1825 tillsatta stora undervisningskommissionen.