Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 10.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
165

Med fullkomlig högacktning framhärdar

Högädle och vidtberömde Herr Professorns

ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.


Stockholm den 3 dec. 1821.[1]

Apostille.

Jemte det jag får tacka för företaget at skrifva Linné's äreminne och lyckönska åt den lysande framgången dervid[2], får jag ödmjukeligen anhålla, at Herr Professoren ville sammankalla de flera ledamöter af 6te classen, som vistas i Lund, och med dem öfverenskomma om de candidater, som skola föreslås, och om ordningen, hvari de ställas; emedan vid sista valet ledamöterna proponerade alla olika, så at tre röster, gemensamme för en person, ställde denne i första rummet och alt slags försök at väga förtjenster mot förtjenster blef omöjligt. Här i staden närvarande ledamöter äro Wikström, Dalman och Billberg, altså en sådan minoritet, at om de frånvarande ledamöterna icke någorlunda öfverensstämma i sina förslag, så upkommer åter samma förbistring. I Upsala är intet hopp at förena Thunberg, Wahlenberg och Afzelius.[3] Den förstnämnde rättar sig altid efter sina privata relationer med utländske vetenskapsidkare, och den sistnämde, som längesedan blifvit marodör i vetenskapen, vet ej stort hvilka som nu äro utmerktast. Ju strängare vi äro i våra val, ju större heder skal man fästa vid våra diplom.


  1. ↑ Av förestående del av brevet är endast underskriften egenhändig.
  2. ↑ Detta äreminne vann 1821 Svenska Akademiens stora pris.
  3. ↑ Adam Afzelius (1750—1836), botanisk demonstrator, slutligen e. o. professor i medicin vid Uppsala universitet.