56
bevisar, att jag omöjligen kunnat tänka på 2 zoologiæ professorer, ty då borde ju den ena bibehålla intendentslönen. Du ser således, att hela denna historia är en dikt af ett misstänksamt lynne. Allt fogade sig ju vida bättre, om Nilson blef professor, ty då behöfdes visserligen ingen intendent, utan kan likaså väl i Lund som i Upsala en så ung och driftig professor med en eller par amanuenser besörja musæum. Det kan ej passa, att det skall vara en intendent och en zoologiæ professor i 2 särskilte personer, och jag tror ej, att något sådant fins vid någon academi i verlden.
För att nu rädda intendentslönen åt de practiska vetenskaperne fans ej annan råd än att öfverflytta den på Fries som prosector och låta Sundevall komma till Stockholm. Dertill fordrades Ditt samtycke och medverkan. Den påräknade jag, och derföre skref jag till Dig genast derom.
Du torde häraf finna, att jag i hög grad varit opartisk i afseende på mina egna förhållanden till Nilson, som hyser emot mig de mest ovänliga tänkesätt, och att jag tillika hänförts af mitt nit för ett vackert arrangement för de practiska vetenskaperne både i Stockholm och här.
Nu går intendentslönen, såsom troligen ansedd onödig, ifrån naturalhistorien, vi förlora en utmärkt skicklig prosector, och Sundevall blir utan plats, så framt man ej för hans skull vill bibehålla en onödig sysla, hvilket altid är odiöst och hvilket möter motstånd i consistorium.
Man jemföre nu detta med det enkla arrangement jag upgjort, och man må dömma.
För öfrigt ämnar jag med första begära befrielse från consistorium och låta sakerne sedan gå, som man har lust. Jag får mera tid för min litteratur, jag slipper misstydningar, då jag menar som bäst, och jag slipper hafva del uti universitetets tillbakagång. Jag vill hoppas, att styrelsen ej nekar mig denna befrielse. Jag är snart den äldste i consistorium; och då jag erhåller denna befrielse i stället för den biskops-
