76
bestå af oxider förenade med svafvelbundna metaller, hvilken jag tror också kommer i nästa häfte af Acad. Handlingar.
46. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar ödmjukast för underrättelserna från den skånska resan, samt serdeles om de vulcaniska massorna, hvilkas närmare utforskande har för mig et stort intresse. Gångarna i lerskiffer vid Bollerup likna förmodligen engelsmännens Whindykes, som också äro sprickfyllningar af lava, men omkring hvilka en del af berget bortvittrat och lavagången står quar ofvanom, såsom en mur.
I en gammal samling, fordom tilhörig prosten Espling[1], har jag funnit verklig lava, med zeolith och olivin, påtecknad at vara tagen ur jordstenar vid Gammelstilla fäbodar i Dalarna. Känner Hr Br. Patron något närmare til detta ställe? — Beträffande mesolin kan jag uplysa, at jemte den tessulära apophylliten från Ferrö förekomma, utom vanlig stilbit, tvenne mineralier, af hvilka det ena bildar mameloner, är stråligt i brottet och litet gulagtigt. Det andra ligger i kernan af det sistnämnda, samt fyller ensamt de små caviteterna. Detta är kornigt. Dess formel är . Det skiljer sig från mesolith endast derigenom at det håller 6 atomer vatten mer. Det kallas mesoline. Det stråliga deremot, som allmänneligen tagits för mesotyp, består af och skiljer sig från mesolith derigenom at det håller bisilicater i de två första termerna. Det har fått namn af mesole. Förmodligen har Tit. fått det af Retzius, som ej riktigt påmint sig sammanhanget. Årsberättelsen skal uplysa det vidare.
- ↑ [ 92 ]Olof Espling (1751—1821) disputerade pro gradu »De usu mineralium in architectura», præs. profess. Lostbom, Uppsala 1782; blev sedermera physices et logices lector vid Strängnäs gymnasium och slutligen kyrkoherde i Svennevads församling av Strängnäs stift. Se Strengnas stifts herdaminne af K. A. Hagström, IV, Strängnäs 1901, s. 275.
