Sida:Berzelius Bref 8.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
89

Afhandl. IV, 1815, s. 148 och följ. I kostnaden för ifrågavarande del av »Afhandlingarna» deltogo utom Berzelius och Hisinger elva andra svenska kemister och mineraloger.

49. Antagligen Plagemann. Jfr anm. 40.

50. Den första uppsatsen, s. 1—148, i Afhandl. IV, 1815, bär titeln: »Försök till ett rent Kemiskt Mineralsystem; af Jac. Berzelius».

51. Observationes de pyrite gilvo (hepatico et radiato auctorum). Commentationes recentiores Societatis Reg. Scient. Göttingensis III, 1814.

52. Versuch einer Vergleichung der älteren und der neueren Meinungen über die Natur der oxydirten Salzsäure etc. Gilb. Ann. 50, 1815, s. 356—446.

53. Ifråga om detta mineral torde Berzelius säkerligen haft rätt i sin förmodan, att det ej gärna kunde vara ren flusspat. För honom låg otvivelaktigt närmast till hands att tänka på gips som främmande beståndsdel. Med större sannolikhet torde man dock nu kunna förmoda en inblandning av Scheelit, vars förekomst vid Yxsjö först långt senare konstaterades.

54. Nämligen i Afhandl. IV, där ett stort antal mineralanalyser av Hisinger finnas intagna. (»Kemisk undersökning af åtskillige Fossilier», 317—378.)

55. Med detta namn betecknades en tid den svarta glimmern (biotiten) från Finbo. På Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning finnas 3 prov av sådan »odenit» med etiketter egenhändigt utskrivna av Berzelius. På en av dem läses: »Glimmer, svart, talkartad, någon tid kallad odenit, fr. Finbo vid Fahlun. Hisinger.» Odenit, (även Odite eller Odinite) finnes omnämnd i Albert Huntington Chester, A Dictionary of the names of minerals, New York 1896, s. 192, i A. Dufrénoy, Traité de minéralogie III, 1847, s. 772, samt möjligen på ännu flera ställen i den äldre litteraturen. Beträffande det förmodade nya grundämnet odenium, vars existens under fortsättningen av Berzelii här omnämnda undersökningar icke bekräftades, se även ett brev från Svedenstjerna till C. C. Leonhard, återgivet i Taschenbuch für die gesammte Mineralogie, 9, 1815, 3. 598—599.