framfötterna mot nacken af krokodilen och försöker fåfängt sin skarpa tandrad mot fjällen, som sönderrifva hans tunga; hon är halft utfallen, blodig och sårad. Man tycker sig se i djurets fördunklade öga den annalkande döden. Där ligger en skallerorm med ett tre tum bredt och fyra tum långt hufvud, med den klufna ändan af tungan utom munnen; hans brinnande guldöga synes endast afpassa bästa ögonblicket för att ge åskådaren dödsstynget i foten eller benet. Där är en stengrotta fult af ormar i en rysligt slingrande hop, men alla så väl ditsatta, att naturkännaren, som skulle önska att följa hvarje del af hvar särskild art, kommer bekvämt åt att göra det. Där är ett träd fullt af ödlor och kameleonter. Där matar örnen sina stora gapande ungar med de blodiga inälfvorna af en kanin, som ligger död under hans klor, och små djurs ben omgifva boet. Där är en ofantlig gam i strid med en gruflig orm, om hvilken som skall äta den andra. Gamens klo är redan intryckt i ormens kropp och synes lofva, att ormen blir gamens mat. Där sitter en mängd af de skönaste papegojor, och en oändlig mängd kolibri i metallglänsande och mångfärgade fjädrar suga i olika ställningar blommornas honungshus. — Men jag kan ej beskrifva allt och slutar med det tillägg, att allt är väl betäckt med glas och på alla sidor tillkittadt så att intet damm och ingen mal kan komma in.
Vi foro från Bullocks museum till Börsen, där vi i svenska hörnet (hvar nation har här sin egen anvista plats för att med säkerhet råkas) träffade Hulthin, Uhr och Sandmark. Vi åto med några af dessa på Volpack tavern i City‘n och hade en rätt god målro, hvilket i synnerhet den kan förstå, som varit i London och känner afstånden emellan Leicester square (vårt kvarter), Great Coram street vid Russell square (där Bostock bor), Bullocks museum midtpå Piccadilly och slutligen vårt matställe på andra sidan om Börsen. Jag vågar säga, att denna kurs, af hvilken ¾ gjordes till fots, gör en styf svensk mil.
