omkring galgen och begynte komma i flockar från alla kanter; en del af höjderna ikring var redan besatt med människor af båda könen. Värden i Godalming bad oss gå upp på hans hustak, hvarifrån galgen syntes. Vi träffade där en gammal herre, som berättade for oss de kommande delinkventernas brott. De hette, den ene Chennel och den andre Cholcraft; den förre var den mördades son. Sedan han i flera år lefvat hemma hos sin far, som var läderhandlare, gifte han sig och fick litet pengar med hustrun. Nu begynte han blifva liderlig, svirade bort hustruns pengar och skildes slutligen vid henne; hans affärer syntes tid efter annan bättrade och vanligen efter mord och tjufnad, hvartill man icke kunde upptäcka gärningsmannen. Han ådrog sig emellertid misstankar. Han återkom sedan så vida i faderns hus, att han åt där. Talte därvid ofta illa om sin far och i synnerhet om hans gamla hushållerska, som han mente han skulle väl få undan snart. Ändtligen finner man en morgon hans far och hushållerskan ihjälslagna med en hammare. Man misstänkte genast sonen och den gamle Chennels dräng Cholcraft, och på anledningar, som företedde sig vid deras första underrättande om saken, grepos de genast. Det leddes i bevis, att mordet var begånget emellan kl. 9 ¼ och 10, att de aflägsnat sig kring 9 från ställen, där de varit och dit de efteråt kl. 10 återkommit; man hade sett dem strax efter 9 gå in i gamle Chennels hus. Den unge Chennel hade återkommit på värdshuset kl. 10. Han hade ätit där på kredit till middagen, betalte nu och trakterade andra. Han gaf till växling en tvåpundssedel, som var litet blodig och som en person på andra märken beviste sig hafva middagsstunden lämnat den gamle Chennel. Efter dessa och flere skäl förklarade rätten dem för guilty, oaktadt de icke kunde förmås att bekänna. Dock hade drängen kort före afrättandet lofvat prästen att på schavotten göra sin bekännelse.
Vi gingo ned på ängen strax efter 10 och betraktade det sällskap, som här beständigt öktes. Karlarne hörde
