Vår väg fortsattes till Portsmouth, dit vi kommo kl. 7. Vägen gick beständigt öfver ofantliga backar, betydligt högre än dem jag sett i Sverige, alla bestående af kalk och märgel och på afstånd med ett klotrundt utseende. De buro gräs men voro nu uttorkade. I dalarna emellan dem lågo hus och kultiverade fält. Efter ankomsten till Portsmouth gjorde vi en promenad kring fästningsvallarna, besågo badinrättningarna på sjöstranden o. d. Fästningen är hållen i ganska godt stånd och har så många vallar inom hvarandra, att man i första påseende ej kan riktigt begripa, hvartill denna arrangering kunnat tjäna
I nästan alla engelska sjöstäder har man badinrättningar, dit folk reser en viss tid af året, då där bildas ett slags sällskap, likt det vid våra hälsobrunnar. Dessa ställen få då ett gemensamt namn af watering places. Badinrättningen består hufvudsakligast i en mängd af öfvertäckta vagnar, som ställas i rad på sjöstranden och som, då vattnet är högt, nedskjutas däri. Den betäckta delen af vagnen är en liten kammare, ämnad att däri afkläda sig. Vagnen skjutes aldrig längre ut i vattnet, än att man från det torra på stranden kan gå dit in på en sluttande planka. Den åt sjön vända delen har en dörr med en trappa, som går ned mot sjöbottnen, på hvilken trappa den badande antingen stiger ned på bottnen eller sätter sig på ett af trappstegen, så djupt ned han behagar. För att i detta oskyldighetens osminkade tillstånd ej vara ett föremål for gapares nyfikenhet har vagnen baktill ett slags suflett, som slås ned och bildar ett tält, hvari den badande sitter. För dem, som behöfva varma bad, har man vanligen ett badhus ett litet stycke från sjöstranden. Den rätta badtiden var ännu icke kommen. Den begynnes först i oktober och varar ända i november. Orsaken därtill är ej den, att icke juli och augusti månader äro just de, då baden bäst behöfvas och göra mesta nyttan, utan att bättre folk, d. ä. den försämrade delen af människorna, gör allting för sent, stiger upp mot middagen, går till sängs i
