något sluttande rör i en större reservoar, fig. 5, där tjäran afsättes. Gasen är, när den ditkommer, alldeles kall och går således fri från denna åter ut ur reservoaren. Nu ledes den till ett kärl att tvättas från svafvelsyrlighet och svafvelbunden vätgas. Detta kärl, fig. 6, (som råkat att till den yttre konturen bli något för stort i figuren) innesluter en trälåda ABDC, som har skapnaden af en fjärdedels cylinder och är upphängd på en axel i B. Denna axel går ut genom sidan af det yttre kärlet och har där en tvärslå, genom hvilken lådan fästes i den ställning figuren visar. Lådan har dubbel botten, af hvilken den öfre är genomsatt med hål. Gasen inledes emellan båda. Lådan är fylld med kalkmjölk, och då gasen nu föres uppåt under den uppstigande bottnen, pressas den ut genom hålen och tvättas af kalkmjölken. Så snart denna blir mättad, så att den ej tvättar väl, hvartill åtgår en viss tid, stjälpes lådan om förmedelst den yttre bommen och tömmes.
Då öppnas båda tapparna vid G och H, hvarvid den gamla massan rinner ut vid H, under det ny kalkmjölk rinner in vid G från kärlet E. Härigenom blir ingen luft inblandad i reservoaren vid tappningen. Den tvättade gasen ledes nu till gasometern eller den stora reservoar, ur hvilken den sedan transporteras till de rör, där den skall brinna. Jag har ej afritat denna ledning, som man lätt kan föreställa sig. Gasen kommer in från bottnen af reservoaren och går genom ett rör, fig. 8 AB, som öppnar sig öfver vattenytan.
För att kunna kontrollera arbetarnes tillverkning af gas och jämföra det tillverkade med det åtgångna går gasen genom ett slags gasmätare, fig. 7. Denna är en liggande cylinder, till ¾ fylld med vatten. I denna cylinder äro fyra skopor ABCD fästade vid en rörlig axel, genom hvilken gasen inledes och kommer genom en liten
