Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
226
GENOM FRANKRIKE TILL GENÈVE 1819.

högsta dosen, 9, 10 till 12 det minsta antal som behöfves till hälsans återställande för de kroniska krämpor, som här kunna botas. Han påstod, att i åskväder vattnet är mycket mera kväfvande än eljes, och hade inlämnat därom en afhandling till akademien, som ej alldeles gillat hans sätt att resonera och som begärt nya undersökningar och säkrare uppgifter.

Vi afreste åter från la Vallée des bains kring kl. 12 och togo vägen öfver bergen till Rochefort. Vi sågo oss ofta tillbaka mot den sköna dalen och den stora samlingen af koniska bergshöjder, som syntes vara oss så nära och från hvilka vi redan aflägsnat oss flera lieues. Det är omöjligt att beskrifva den pittoreska och vilda skönheten af denna anblick; man måste hafva sett detta ovanliga skådespel och hört dessa forsande bäckars sorl, som från alla håll nedströmmade med ett kristallklart vatten. Det är likt ingenting annat. Skönheten i våra svenska vyer är förträfflig; jag vill ej säga, att denna öfverträffar dem alla; utsikten från Sjugare i Dalarne har ej sin like, men också detta landskap har ingenting, hvarmed det kan jämföras, det liknar ingenting annat.

Vi togo vägen öfver dalen emellan Roche Tuilière och Roche Sanadoire. Nedstigandet var så tvärt, att vi måste gå bredvid hästarna ned, men skönheten af stället var förvånande; vi fortsatte sedan vårt tåg öfver gamla och gräsbeväxta lavafloder, till dess vi vid solens nedgång stego utföre den lilla angenäma dalen, där köpingen Rochefort är belägen. Vi hade här tillfälle att undersöka en coulée af prismatisk basalt, som hade sin ena sida blottad, och vi togo prof af basalten, af slaggen, som utgjorde dess undre sida, af den rödbrända, vittrade pimpsten, hvarpå den hvilade, och af den ännu oförändrade pimpstensmassan ett par alnar djupare ned. Under denna låg en vulkanisk breccia, som fordom sannolikt endast varit lösa lapilti, hvilka på tidens längd och genom vattnets åtkomst löst grott ihop i ytan, och näst därunder en vittrande granit, alldeles lik den man träffar öfverallt i Auvergne såsom