bedagad. Vi foro ett stycke ifrån le Puy förbi ett slags carrière, där man för vägfyllning hämtade vulkanisk gröfre aska. Vi funno där ganska stora krysoliter (oliviner), som lågo lösa och visade endast på utsidan, att de suttit fastsmälta i lavan, innan den vittrat sönder. Vi togo däraf några stuffer, hvaribland en af ett barnhufvuds storlek. — Vi fortsatte sedan vår förd till sjön Bouchet. Detta är en vattensamling, som befinner sig i kratern af en ofantligt stor slocknad vulkan. Kratern är däraf icke fylld ända till bräddarna, utan man har ett godt stycke att gå ned, innan man kommer till vattnet. Kraterns insida är gräsbeväxt, men en aln från vattnet upphör vegetationen, och stranden utgöres endast af röd slagg, pimpstens- och lavastycken. Sjön är ganska djup; vår ledsagare berättade oss, hvad man i alla länder säger om djupa sjöar, att man lodat utan att finna botten. Vattnets nivå är nästan alltid densamma, intet annat än regnvatten faller in, och den har intet synbart aflopp. Guiden berättade, att den skulle hafva en lieue i omkrets. Detta är säkert för mycket; man bör kunna gå rundt omkring den på en half timme. Där finnas inga fiskar, förmodligen därföre, att på dess botten ingen vegetation finnes. Det är besynnerligt nog att se en så isolerad och så stor vattensamling precis på högsta punkten af det omkringliggande landet. Vi hade här en rätt vidsträckt, men något vild utsikt. I öster låg den dal, där Loire-floden framstryker, och i väster Allier-flodens dal.
Från denna märkvärdiga sjö gick vårt tåg öfver ej särdeles goda gångstigar till staden Pradelles; vi kommo in på stora vägen igen, litet innan vi hunno staden. Vi hade anbefallt vår vägvisare föra oss på det förnämsta hotellet i staden, hvilket han också gjorde, särdeles som samma hotell tillika var stadens biljard. Gannat var en ganska snygg stad i jämförelse med Pradelles, som i det hela ej kan betraktas som annat än en stor och osnygg bondby. Den ligger tillika så högt, att klimatet där är mycket sämre än i norra Sverige. Vi måste sätta på oss
