Lausanne, hvilken lät oss förstå, att han hade en af de vackraste privata mineralsamlingar, som öfverträffade De Jurines.
Den 27 juli. Vi reste med diligensen till Lausanne. Vår väg förde oss först i Rhônedalen till Genèversjön, sedan långsefter Genèversjöns norra strand till Vevey. Vägen var skön öfverallt. Vi ankommo till Vevey kl. 9 och fingo där vänta till kl. 2, innan diligensen afgick till Lausanne. Man påstod, att detta var inrättadt för resandes bekvämlighet och att tiden kunde användas till beseende af stadens märkvärdigheter. Staden är visst vacker, men förtjänar ej, att man kostar fem timmar därpå, då man här ej har affärer. Man höll på att på torget bygga läktare för åskådare af en stor fest, hvilken skulle hållas den 5 augusti. Denna fest har af ålder varit hållen men hade nu genom revolutionen blifvit afbruten; nu skulle den med ovanlig glans firas, och man hade utgifvit ett program, som var en liten bok, innehållande processionen graverad på 6 eller 8 planscher. Gudomligheterna Ceres, Bacchus, Pales och slutligen Noak paraderade här med stora sviter. Fêtens ändamål är att utdela priser åt de vingårdsmän, som mest utmärkt sig i vinskötsel och producerat det bästa vinet. Tvenne skulle få det högsta priset, och åtskilliga andra voro utsedda till accessit. Man tillskrifver dessa fester, att vinkulturen i pays de Vaud blifvit bragt till en långt högre fullkomlighet än i det öfriga Schweiz och i en god del af Frankrike. Man väntade sig ett tillopp af mer än 20,000 främmande åskådare från alla kantoner.
Vägen till Lausanne var mindre pittoresk, ehuru äfven den hade sina skönheter. Den gick långs åt Genèversjöns strand och var på båda sidor omgifven af vingårdar, som amfiteatraliskt höjde sig den ena öfver den andra ända upp till det småningom uppstigande bergets högsta del. Vi genomforo några små men snygga städer och anlände kl. kring 5 till Lausanne. Här funno vi våra saker, som redan
