stadens byggnad är utmärkt vårdad. Alla gator äro ganska vackra. Den mellersta är likväl den förnämsta; här går en smal kanal med rinnande vatten midt på gatan, och på afstånd af ett par hundrade steg stå springbrunnar, hvar och en försedd med en i sten huggen bildstod. En såväl i Schweiz som i södra Tyskland bruklig prydnad, hvarvid dock bör anmärkas, att stoderna vanligen äro högst gemena. Vår väg förde oss just nu långsåt denna gata, som småningom sänker sig ända ned till Aar-floden, hvilken man passerar på en stenbro just i krökningen. Vägen går sedan uppåt; den är utmärkt skön och med mycken kostnad utförd i en hög och starkt sluttande backe samt på båda sidor omgifven af med träd beskuggade promenader, från hvilka man slutligen tycker sig se Bern under sina fötter.
Vi åto middag i Herzogenbuchsee, och vi stannade öfver natten i Rothrist. Här emottogos vi vid utstigandet af en 18-årig flicka, så utmärkt vacker och väl växt, att man sällan ser något sådant. Med en förekommande beredvillighet tog hon en del af våra saker och viste oss till vårt rum. Men efter ett ögonblick kom en man springandes i galopp trappan uppföre; han syntes vilja säga: »det är ej mat för Måns», och skickade flickan bort samt chargerade sig af vårt betjänande. Vi togo honom i början för en svartsjuk fästman, och resekamraterna beslöto genast att roa sig af hans inquietuder. Men det befanns snart, att han var flickans svåger, och han gjorde sin argustjänst så väl, att hvart helst Almroth ställde sina promenader, så träffade han alltid manspersonen för den unga skönheten, som vi sedan ej mera fingo se.
Den 31 juli. Under vår fortsatta resa förde oss vägen förbi ruinerna af slottet Bruneck, som tillhörde Gessler, densamme som blef skjuten af W. Tell och var den siste af tyske kejsarens tyranniska fogdar. De öfvergifna, öde ruinerna ligga på en höjd, som är en utskjutande udde af Jura-bergsryggen. Vi åto middag i Baden och besågo
