lediga stunder han haft emellan sina många och trägna göromål såsom geheimefinansråd, och hvarvid han, efter hvad jag på academici i Freiberg kunde förmärka, lärer hafva hufvuddetaljer att sköta.
Den 28 augusti. Vi besågo biblioteket, som är beläget i det så kallade japanska palatset. Legationsrådet Beigel, som är bibliotekarie och tillika kemist-amatör, kom själf att föra oss omkring. Boksamlingen har emellan 2- och 300,000 volymer. Den är uppställd i 24 rum och 3 ofantliga gallerier och innefattar böcker i allting. Vi genomgingo salarna och läste rubrikerna öfver hyllorna. Vi sågo några gamla manuskripter, några af de första af Faust tryckta biblar samt ett stort verk, som innehåller ett poem öfver freden 1814, tryckt på alla tryck- och skrifbara språk, lapska och tungusiska icke undantagna, samt slutligen ett mexikanskt manuskript från Inkas tid, hvilket språk numera är förloradt och således oläsligt blefvet. Det är besynnerligt, att detta skrifsätt mnehöll, liksom det egyptiska, en stor mängd hieroglyfer och att man bland detta folks forntidslämningar finner pyramider ganska lika de egyptiska, ehuru mindre till storleken. Under biblioteket förvaras samlingar af antika statyer, antikt postlin och myntkabinettet. Vi besågo samlingen af statyer, som är uppställd i en rad af salar och innehåller ganska mycket af betydligt antikvariskt värde, men det som mest väckte vår uppmärksamhet var antikvarien själf, som höll långa tal öfver stodernas förträfflighet samt ibland återkom till samma stod och omsade utan förändring hvad han nyss sagt. Då gubben emellanåt blef hes, lät han vaktmästaren föra oss. Denne gick och gjorde narr af antikvarien, men i förtreten så återtog den senare, så fort han fått hvila sig litet.
Vi hade fått en invitation till middagen till bergsrådet Herder, där vi också infunno oss. Här funno vi Blöde, chemiæ professoren Ficinus och prof. Mohs från Freiberg.
