Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/362

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
346
RESAN I TYSKLAND 1819.

koffertar ej innehöllo annat än kläder, hvilket vi genast efterkommo. Därefter meddelade han oss ett skriftligt betyg, att han visiterat oss och befunnit våra kappsäckar endast innehålla klädespersedlar; detta intyg heter accispass och gäller sedan för visitation på hela vägen. Vi föresatte oss att resa hela natten, helst det var skönt månljust. I Herzberg lät man oss taga tre hästar, emedan två personer i Preussen måste taga mer än två hästar; orsaken ligger däri, att man ännu ej hunnit göra några vägar, hvilket också i anseende till jordmånens sandighet här skulle blifva dyrare än i andra länder, och preussiska regeringen tycker mer om att kosta sina inkomster på en stor armé och dyra exerciser än på en lätt kommunikation emellan undersåtarne. Hela den återstående vägen var så godt som obanad. I skogen sökte vi oss fram emellan tallarna och på fälten långs åt åker- eller ängsrenar. Vägen bestod endast af spår, som på sina ställen bredvid hvarandra intogo 40 till 50 famnars bredd. De tre sista hållen fingo vi fyra hästar för vagnen, oaktadt vi ej betalte mer än de tre. Den goda och vanliga ton, som hos södra Tysklands invånare på ett så utmärkt sätt intog oss, försvann på preussiska gränsen; med slättbovägar fingo vi också slättboinvånare, och vi undrade ej mer på det universalhat det öfriga Tyskland har till preussarne, ty vi kände en viss disposition att dela det, ehuru vi å en annan sida måste göra dem den rättvisa att tillstå, det ingen bemötte oss på något sätt ohöfligt; men afståndet mellan vänlighet och ohöflighet är också stort. — Vi anlände till Berlin kl. 6 och intogo på Hôtel de Russie, där vi blefvo illa logerade.

Den 4 september. Vi begåfvo oss kl., kring 10 till legationssekreteraren, kammarjunkaren Maule, som emottog oss med mycken vänlighet och lämnade åtskilliga bref, hvilka redan någon tid väntat oss här. Vi hade ämnat äfven besöka ministern baron Taube, men som vi erforo,