förda till lordmayorn i Mansion house, som äfven var dåligt illumineradt och hade förlorat några fönster. Lordmayorn svarade husägaren helt kallt: »Detta är en pöbelfest, låt oss illuminera bättre en annan gång, så få vi behålla våra fönster», och därmed var den saken slut. Jag skulle hafva värderat detta svar hos hvar och en privat husägare; men hos stadens högste ordningsman har denna affekterade popularitet alldeles ingen merit och sanktionerar oordningen.
18 augusti. Tisdag. Jag frukosterade med E. Davy hos gravören Lowry. Denne man är högst intressant; vi resonerade åtskilligt kemi, där han var ganska väl hemma och hade rediga teoretiska kunskaper. Han förde mig sodan upp på sitt arbetsrum och visade mig de instrument, hvaraf han betjänar sig för gravyren af mekaniska instrument hvari han öfverträffar alla andra kopparstickare. Dessa instrument äro af hans egen uppfinning och af den beskaffenhet, att hvar och en, som en gång lärt känna instrumentet, kan gravera lika väl som han utan att hvarken behöfva kunna rita eller gravera. Han hade tvenne hufvudinstrument, det ena för [räta] linjer och det andra för cirklar och ellipser. Det förra af dessa gjorde a) hvilket antal parallella linjer som helst på en gifven yta; b) divergerande linjer till hvilken grad af divergering som helst, från perpendikulär till parallell, till hvilket antal som helst på en gifven yta. Det andra instrumentet gjorde alla möjliga ellipser eller rättare elliptiska figurer emellan cirkeln och den räta linjen, hvilka instrumentet äfven gjorde med lika lätthet. Graveringen skedde med en demant, som ritade genom ett tunt lag af en svart fernissa, hvarmed kopparen var betäckt, och gravyren uppdrogs sedan med skedvatten. Jag frågade Lowry, om han icke ämnade att göra dessa instrument allmänt bekanta. Han svarade mig, att han icke ämnade göra en hemlighet af dem, men att försiktigheten fordrade att ej meddela dem åt andra
