Den dagbok, som fördes under denna senare resa, bär en något annan prägel än den förra. År 1812 tyckes Berzelius hafva nedskrifvit sina »små händelser och observationer» hufvudsakligen för eget nöje; 1818—1819 års resejournal utgör — med bibehållande af dagboksanteckningarnas form — egentligen en samling af sändebref till hemmavarande vänner och bekanta. Den nedskrefs ursprungligen på lösa ark (af delvis olika format), hvilka sedermera sammanhäftades och hemskickades i flera olika poster, hvarefter de under den närmaste tiden cirkulerade inom vänkretsen. Åtskilliga upplysningar om »journalens» tidigare öden och det sätt, hvarpå den mottogs af sin publik, kunna inhämtas ur brefväxlingen mellan Berzelius och dåvarande grosshandlaren i Stockholm Carl Palmstedt. Så skrifver den senare i november 1818: »Brefvet går nu likasom din journal ur hand i hand, och ibland verkeligen tråkiga göromål är att afvisa alla frågor efter sistnämnda. Nu är den hos presidenten Edelcrantz, som jag ej kunnat neka att få se den, och kommer sedan till Falun. Detta likväl om första sändningen. Den andra går i dag till grefvinnan Lewenhaupt, som genom Sefström hälsade mig, att jag ändtligen skulle meddela henne din journal.» Och i nästa bref: »Din journal läses med så stor begärlighet, att jag tror mig blott få skuggan däraf att binda in… Till och med hans exc. grefve Trolle-Wachtmeister till Årup har skrifvit till major Brandel och begärt journalen.» Sistnämnda omständighet ger brefskrifvaren yttermera anledning till följande dråpliga tirad: »De stora äta aldrig utan dessert, och din journal är i litterärt afseende att jämföra med en stor krokan, betäckt med det sötaste karamell-lock. Skicka oss snart ännu en kolonnad
