en Hans Torpare, som klagade öfwer en stark Lienterie, (tå maten går osmält bort, dock utan blod); drack och blef hulpen. Förutan thenne Torpare bekommo ock månge andre genom drickandet hälsan. Så snart nu thetta blef bekant för androm, som längre wäg hade, begynte the anlita merbemälte Probst, at skaffa them husrum i the nära intil Brunn belägne Gårdar, på thet the måtte kunna nyttja Brunnen. Häraf blef Probsten förorsakad, at år 1729 härom gjöra berättelse hos tå warande Landshöfdingen, sedermera Præsidenten, Baron Eric G. Ehrencrona, som icke allenast sjelf reste ut at bese platsen och smaka watnet, utan ock, af nit och kärlek för Landets wälmåga, lät Söndagen therefter på Prädikstolarne gifwa alfwarsam befallning til Ljungs Sokne-Män, at Måndagen therpå föra hwar sin Stock til Brunnen, och til Flistads Sokne-Män, at tit föra hwar sitt behållit bräde. Häraf byggdes ett wackert fyrkantigt Hus öfwer Källan, och insamlades penningar, som thertil erfordrades, genom Stam-Böcker; af hwilka högbemälte Herre hade en under Måltiderne wid sitt bord, then andra war på Lands-Contoiret, och then tredje hos Justitiæ-Borgmästaren Jacob Ekbohm i Norrköping. Probsten Duræus lät imedlertid upgräfwa och upränsa Brunnen til 10 alnars djup och nedsättja ett tjenligt Källe-kar. Botnsanden war fin och hwit, och när han upsamlades på bräder, war han så full och flödande af Balsam, at han skalf på bräderna som ett Gelée. Någon tid therefter utrönte Archiatern Hierne then yngre, at thet war Balsam sulphuris. Alt sedan then tiden hafwa åtskillige, så högre som lägre Personer, druckit thenne Brunn med mycken förmån til sin hälsa: och äro, för Bruns-Gästernas bättre beqwämlighet skul, några rum upbyggde wid Brunn, af förbemälte Archiater, som
