Hoppa till innehållet

Sida:Beskrifning öfver the i Öster-Götland befintelige städer.djvu/455

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
235
¤ )( ° )( ¤

AUSTIN. RISDI. STIN. DINA. EFTIR. DURI. FADUR. SIN.

Thet är:

Östen upreste denne sten efter sin Fader Thure.

Åtskilliga olyckeliga Öden har Kyrkan haft: ty år 1567 hafwa the Danske, uti Kon. ERIC then Fjortondes tid, plundrat henne; och år 1654 then 27 Maji har Åskan klufwit tredingen af förra Tornet upifrån Hanen til muren, så at thet fallit til jorden, afbrändt Tornet och Kyrktaket samt smält Klockorna. Thet förbättrade Tornet hade åter thet öde år 1680, Lucie natt, att ett starkt blåswäder kastade thet omkull: hwarefter thet igen blef byggdt år 1685, och stod til år 1753, tå thet nederbröts, som åfwan förmäldt är.

Soknen bebos af mer än 734 Menniskior, och består hon af 39 14 Hemman, nemligen 9 14 Skatte, 20 18 Krono, 7 78 Frälse, ett Frälse-Säteri, och ett Prestegården. Af förenämnda Hemman lyda dock ett Skatte och 2 Krono-Hemman til Åkerbo Härad. Hon är en half mil lång, tre ottondedels mil bred, och gräntsar i Öster til Askeby, i Söder til Swinstad och Landeryd, i Wäster til S:t Lars, och i Norr til Rystad och Törnewalla Soknar. Någre få Hemman äga litet Skog, är dock mycket tekn til, at hon serdeles Wäster ut, fordom hafwer warit bewuxen med Ekeskog. En Miöl-Qwarn, som går Höst och Wår, är här wid en Å, som rinner ifrån Swinstad Sokn och söker sjön Roxen. Uti Ån fångas Mörter, Ålar, Laxar och Kräfwetor. Oansedt at Ån är tämmeligen djup, så finnes dock anmärkt i Kyrko-boken, at hon aldeles uttorkat år 1605, tå en oerhörd torka warit i Landet. Jordmånen är til större delen en styf dock bördig Lera. Til Hemmanen är tilräckelig

Åker,