thet är, Höfdingar. Som nu Historien wittnar, at i ÖsterGötland, på en och samma tid, warit flere små Regenter eller Höfdingar, så är ju intet, som hindrar, at ju Kind betydt sjelfwa Landet eller Höfdingadömet; och at the namnet Banke, Hammar m. m. blifwit satte frammanföre, til at ther med åtskilja thet ena af thessa små Länder ifrån thet andra. När man här wid jemför thet gamla Göthiska ordet Thiod, Folk och Thiodan, Konung, blifwer thenna mening, af analogien, än mer trolig.
XV. Huru nu härmed kan wara, må man dock icke tro, at Swea och Götha Riken, som en swamp uprunnit och på en gång sammankommit, utan at thermed gått småningom til. Här, så wäl som annorstädes i werlden, har i förstone och, hända kan, mång hundrade år, warit then Faderliga eller Husbonda Regeringen. Grannarnas wåldswerkan och somliga menniskors goda låford för nyttiga påfund, jemte flera orsaker hafwa dels nödsakat, dels föranlåtit några hushåll, at under en Hufuwdman, med wissa wilkor, slå sig tilhopa. Af slika sammansättningar äro med tiden upkomne the många Fylkis eller Små Konungar, som i Sagorne omtalas, the ther med Härnad ofredat sins imellan. At thesse haft någon Öfwer-Herre, kan just icke wara otroligt, emedan Oden Fridulfsson, wid sin ankomst, råkade här Gylfe regerande, af then gamla Fornioterska ätten, hwars myndighet war så ansedd, at Oden fann rådeligit at befrynda sig med honom; men at framgifwa någon ricktig Historia om then tiden, är så ogjörligt som onödigt. Jbland the förnämsta orsaker thertil, har efter all liknelse warit, at Oden, såsom en slug Herre brukat, samma knep, som the Påwiske Munkar sedan brukade, til at förstöra hans och thes efterkommandes minnesmärken. Han har nemligen på ett
